jobbigaste frågan
Tack för alla era kommentarer, det värmer att jag redan fått så många läsare, nu skulle jag behöva en ny design. så det ser mer seriöst ut. folk vill helst inte läsa en blogg med sånt här fult tema. men hoppas jag kan få hjälp med det, eller så ska jag försöka fixa det själv, hm!
vet ni en sak? jag har SOVIT, i 1 och en halv timme faktiskt. Åkte hem till Lea och Anna och blev lugn på en gång, jag och Lea myste i soffan och vi somnade båda två, blev så lugn av att höra hennes andetag så nära, och känna hennes små armar kramades runt mig. min lilla älskling!
Många har frågat hur mina föräldrar och bröder dog, och det var så att det var en bilolycka. Jag har väldigt svårt att prata om det och därför tror jag faktiskt att det är bra att jag skaffat en blogg, då kan jag skriva ut det hur svårt det än är!
men tillbaka till frågan, vi flyttade till italien för att min pappa fått jobb, vi tyckte det var underbart och levde vår dröm. Vi var på bilsemester runt i italien då olyckan var framme, jag vet knappt vad som hände, eftersom jag blev medvetslös ganska på en gång, minns bara att alla skrek, jag minns ljudet av smällen när bilen krockade in i ett träd. sen svart.
Vaknade upp på sjukhuset, eftersom vi inte hade någon släkt i italien så satt vår granne som även var kvinnan som blivit mammas bästa vän brevid mig när jag vaknade upp. Det första jag sa var namnen på mina bröder, och vår granne skakade på huvudet och grät. Sen fick jag veta att jag var den enda som överlevt.
usch detta var svårt, tårarna rinner..
och en grej till. ni behöver inte känna er dumma när ni ställer frågor inga frågor är dumma, så skriv gärna era namn istället för att vara anonyma, jag blir bara glad att ni kommenterar !
/ elin
PS. jag är 18 år!
så jävla fejk haha
Du är sjukt modig ska du veta :) Jag kan hjälpa dig med design om du vill
kram
du är verkligen modig, bra gjort av dig att kunna skriva såhär.
o fegt av den som tror att allt är fejk att vara anonym. låt henne vara istället, tänk om det hade vart du? inte så kul isåfall va?
keep it up girl! :)
Hej Elin
Blev så ledsen för din skull när jag hittade hit. Finner inga ord. Det måste vara något av det värsta man kan vara med om, det och att förlora sitt barn.
Jag hoppas så att du kommer kunna lära dig att leva med din sorg, att du omger dig med människor som gör dig gott. Min Mamma försökte ta livet av sig för ca en månad sedan, hon har blivit mycket sjuk och man kan knappt inse att man kunde ha förlorat henne, då förstår jag när man hör om folk som mister sina kära att det tar dem tid att förstå vad som har hänt. Men det är ju inte så konstigt egentligen, det mest ofattbara har hänt. Försök att tänka att du inte är ensam, dem finns med dig. Sen tycker jag att det är bra att du pratar om det, att man kan göra det och få vara anonym, det gjorde jag efter mammas självmordsförsök, pratade på forum på nätet, fann andra som varit med om liknande, dem hjältpe mig igenom det jobbigaste.
Många kramar till dig
håller med :S du skulle ha då visat bilder och bilder på tidningen angående olyckan;P feki feki
hujja blir helt tårögd :(
